Åter till brottsplatsen....
Bytte blogg ett tag och har verkligen legat på lat sidan, men jag fann aldrig ett hem där. Här känner jag igen designen och måste säga att blogg.se är som mitt hem, jag vet vart saker och ting ligger och jag blir inte alls irriterad av att skriva utan det är ett rent nöja att komma tillbaka, hoppas ni inte tycker jag hattar :)
Men gilla läget eller sluta läsa som jag brukar säga, för detta är mitt krypin och kommer forsätta så.
Gisses vad tiden går fort ibland och i mitt liv har saker och ting verkligen börja falla på plats eller jag skulle mer vilja beskriva det som om gud ger tillbaka glädjen i mitt liv. Allting liksom bara löser sig och jag har verkligen fått kvitto på att mina goda gärningar ger fördelar.
Visserligen finns det många fler pusselbitar som behöver falla i mitt liv som kräver enormt arbete hos mig men jag känner mig lycklig och jag kan för en gång skull säga det högt utan att tro att allting ska rasa i ruiner.
En annan stor sak som hänt i mitt liv är nog att jag gått och blivit kär... Ja ni läste rätt jag är förälskad upp över öronen.
Fråga mig fan inte hur det gick till men det kom som en blix från klar blåhimmel, en dag stod han där, visserligen har han funnit där tidigare men det tog bara ett par år för mig att inse att han var den rätta.
Som vanligt kämpade jag emot lite i början men det fanns egentligen ingenting att betvivla, jag var kär och det va ingenting jag kunde göra för att dölja det.
Vissa av er kanske är lika förvånade som mig för jag hade helt enkelt gett upp efter allt jag gått igenom, ett tag kände jag mig så bränd att jag började tro att kärlek hörde hemma på film och att det helt enkelt var ett jävla påhitt. Jag blev irriterad på människor som sa sig upplevt kärlek för jag hade bara smakat på kärlek som sårar och gjorde ont.
Kärlek hade blivit något smärtsam och bestod av svek och sorg.
Så med dessa ord välkommnar jag mig själv och alla läsare välkommen tillbaka och bjuder på en bild som säger mer än tusen ord : Ani är kär
Men gilla läget eller sluta läsa som jag brukar säga, för detta är mitt krypin och kommer forsätta så.
Gisses vad tiden går fort ibland och i mitt liv har saker och ting verkligen börja falla på plats eller jag skulle mer vilja beskriva det som om gud ger tillbaka glädjen i mitt liv. Allting liksom bara löser sig och jag har verkligen fått kvitto på att mina goda gärningar ger fördelar.
Visserligen finns det många fler pusselbitar som behöver falla i mitt liv som kräver enormt arbete hos mig men jag känner mig lycklig och jag kan för en gång skull säga det högt utan att tro att allting ska rasa i ruiner.
En annan stor sak som hänt i mitt liv är nog att jag gått och blivit kär... Ja ni läste rätt jag är förälskad upp över öronen.
Fråga mig fan inte hur det gick till men det kom som en blix från klar blåhimmel, en dag stod han där, visserligen har han funnit där tidigare men det tog bara ett par år för mig att inse att han var den rätta.
Som vanligt kämpade jag emot lite i början men det fanns egentligen ingenting att betvivla, jag var kär och det va ingenting jag kunde göra för att dölja det.
Vissa av er kanske är lika förvånade som mig för jag hade helt enkelt gett upp efter allt jag gått igenom, ett tag kände jag mig så bränd att jag började tro att kärlek hörde hemma på film och att det helt enkelt var ett jävla påhitt. Jag blev irriterad på människor som sa sig upplevt kärlek för jag hade bara smakat på kärlek som sårar och gjorde ont.
Kärlek hade blivit något smärtsam och bestod av svek och sorg.
Så med dessa ord välkommnar jag mig själv och alla läsare välkommen tillbaka och bjuder på en bild som säger mer än tusen ord : Ani är kär
